God afton!

För de trogna läsare som slaviskt följer mina återkommande och regelbunda inlägg så har de säkert noterat att jag inte bloggat något sedan jag gick in på Facebook... Man kan uppenbarligen dissa tjänster hur mycket som helst, men det hjälper inte för de suger i sig all ens vakna tid känns det som. Nu har jag dock lyckats lösgöra mig från Facebookspökets hemska klor och har börjat ägna mig åt mer givande aktiviteter än Vampyrer och bilmärkesigenkänning (även om just det sistnämnda faktiskt var väldigt kul!).

Ibland undrar jag hur underbart livet egentligen är med alla dårar man omges av, men det är väl bara att slå bort sådana tankar och fokusera på att livet är just underbart och att det finns något gott och positivt i allt som händer och att man måste göra det bästa av situationen. :-)

Den enda livsavgörande företeelse jag kan klanka ner på i dagens upplaga av bloggen är möjligtvis att jag sakta men säkert börjar assimileras till gruppen lata bilförare i stället för gruppen hurtiga kollektivtrafikresenärer. När det alltid tar dubbelt så lång tid att åka kommunalt, priserna ständigt höjs utan att servicenivån rubbas, dåliga byten, klottriga stationer, snoriga medresenärer och vansinniga busschaufförer som, om de inte stulit eller förfalskat sina körkort så i alla fall hittat dem i ett flingpaket, kör som om de var ute och tävlingskörde med sin farmors Fiat Punto! Ryckigt och hysteriskt. Undrar om de någonsin reflekterar över att det faktiskt sitter ett antal passagerare aningen bakom dem i fordonet, som uppskattar att vara vid liv och endast är ute efter att ta sig till jobbet, samt att de framför ett fordon som väger åtskilliga ton och inte alls går att jämföra med en Fiat Punto. Accelerations- och toppfartmässigt kanske de lirar i samma division, men antalet passagerare bakom föraren skiljer sig högst väsentligt kan jag meddela om det är någon från SL som händelsevis skulle läsa detta.

Jag har i alla fall märkt att jag sakta och nästan omärkligt övergått från att åka bil en dag varannan vecka nu gärna tar bilen tre dagar i veckan, men ändå försöker vara duktig och åker kommunalt i alla fall de två sista dagarna. Ibland. I alla fall om jag ska ut på stan efter jobbet! Dessutom har det företag jag jobbar på en mycket märklig miljöpolicy som verkar gå ut på att de som alltid åker bil får varma och fina parkeringsplatser under huset vi jobbar i och som räcker till alla, medan de som åker kommunalt och bara i undantagsfall tar bilen totalt utesluts och måste parkera 15 minuters kall och regnig gångväg bort efter att först hysteriskt letat bland de 20 platser som står till förfogande för oss över 1000 personer som jobbar i byggnaden!

Jaha, så positiv kan man vara ibland! ;-) Nu är det dags och se på en film eller liknande för att pigga upp sig lite.

Eder
Bengt